hannah

Jag har tänkt.. Igen!

Ikväll tänker jag på förhållanden. Förhållande och alla krav som finns i ett förhållande. Jag har pratat om den här tanken förut, med vänner etc. men nu tänkte jag ta upp min tanke med er och världen, för det är ni värda :)

Krav, som sagt, finns det en hel del utav i ett förhållande. Man ska göra den andra glad, tillfredställd, man ska kunna trösta, komma med frukost på sängen, prata om känslor, visa känslor, välja rätt hyrfilm och godis, kunna ha överseende med vissa saker och skratta med och åt varandra. Man ska komma överens med varandras familjer kunna skaffa barn och inte vara gift med nån annan osv.

Men som många säger, vi är bara människor. Är det då rimligt att begära så mycket från en och samma person? När man kan få lite av varje utav flera utan att ens behöva kräva? Vad tror ni egentligen om två partners? En som kan laga mat och en annan som kan göra barn :) Eller tre så har man en som man kan prata med allt om!

Det kanske inte låter så lockande trots allt?

Men för att säga emot min teori lite så är det här precis vad vi gör. Det vi inte hittar i en person letar vi efter hos en annan. Men med partners får vi inte göra det, det funkar bara inte för man ska hålla sig helhjärtad till en person och en person endast. Istället så finner vi efter det vi inte hittar hos vår partner i vår bästa vän, i vår mamma eller kanske i vår partners mamma!

Ständiga krav på att andra ska vara som vi vill.. Så varför begära allt från en partner? För vi kommer ju alltid  att ha våra krav; "jag kan inte vara tillsammans med nån som aldrig vill gifta sig". Men man vill ju ändå ha den personen, för man älskar varann. Skaffa en till och gift dig med den då! Men håll det öppet, låt den andra vara brudtärna eller bestman, på så sätt håller ni förhållandet vid liv ;)

Bara en till av alla mina tankar.